Att döda en vuxen (5 år senare)

I mitten av september 2005 misshandlades en 47-årig familjefar till döds på Fittjaskolans skolgård. Mannen överfölls av ett gäng ungdomar i 15- till 20-årsåldern som sparkade, slog och knivhögg mannen, som avled senare på sjukhuset. Flera personer blev vittnen till dödsmisshandeln.


Att döda en vuxen

Det är en solig dag, en sån där dag när alla tittar upp mot himlen för att se om det inte är något konstigt med solen just idag. Den lyser så mycket att en 4-årig pojke som står i en park, frågar sin mamma om inte solen har kommit lite närmare jorden idag. Mamman ler och säger åt pojken att han ska leka. Men pojken står kvar och håller sin mamma i handen och tittar upp mot solen och ser inte hur en man kommer gående genom parken.

Fåglarna kvittrar och löven blänker i solskenet och mannen andas friskt luft från en frisk kropp och han har ingen tung väska med sig för han har precis varit på arbetsintervju. Det är en glad och lycklig man. Han tänker på livet, världen och framtiden. Han tittar på sina händer, som trots att han bara är 32 år, har rört vid så mycket.

Han tänker på sin arbetsintervju som gick så bra och på sin flickvän som han ska bjuda på restaurang ikväll och på att solen som skiner så mycket. Han stannar vid en parkbänk och sätter sig en stund.

Och mannen är lycklig, för han vet att han ska till sin lägenhet, men att han just nu har mycket tid över för än är det långt till kvällen och därför har han varit och köpt en CD-skiva. Han sätter sig ner och tittar på omslaget och märker inte kvinnan som sätter sig ner bredvid honom. Hon har en röd blues och svarta byxor och hon gungar en lika röd barnvagn samtidigt som hon håller ena handen på den knappt synbara magen.

Och gamla människor går förbi med käpp och hatt, någon löser korsord i gräset och det är en sån där varm och fantastisk sommardag. En sån där dag som gör att människor tittar upp mot himlen och undrar ifall solen inte har kommit lite närmare jorden just idag.

Vid sandlådan leker några barn. En 1-årig pojke med blå keps och röda gummistövlar, skrattar och viftar med en gul boll. Han står vid kanten av sandlådan där en annan 1-årig och en 2-åring nu redan gräver med små plastspadar. De känner inte varandra, men barn leker så lätt och när 1-åringen viftar så tappar han sin gula boll. Den rullar iväg rakt mot mannen på bänken som är så glad och lycklig och som tittar på sin CD-skiva.

Kniven som ska gå in i hans kropp finns ännu inte, utan istället pumpar där lycka och liv. Pojkens fötter som ska utdela hårda sparkar mot hans huvud är nu så små, så små och de röda gummistövlarna lyser i solskenet när pojken springer mot mannen för att hämta sin boll.

För pojken är lycklig och den blå kepsen på hans huvud är lika blå som en 4-årings ögon som blygt står och tittar på när den 1-åriga pojken springer. 4-åringen håller sin mamma hårt i handen och hans hand är inte knuten av hat utan av kärlek och hans ögon är nyfikna på mannen som tar upp den gula bollen och räcker den till 1-åringen som försiktigt tar emot den. Han tittar på mannen och mannen tittar på honom och han ler.

Han ler för att han är lycklig och glad och 1-åringen är liten och hans boll är gul och ingen av dem vet att nästa gång de ses så skriker pojken och slår mannen i ansiktet så att ben och tänder krossas och pojken kommer att ha blod på sina sneakers och mannen kommer att skydda sig med samma händer som nu ger pojken den gula bollen. Pojken tar den och springer leende tillbaka till sandlådan där den andra 1-åringen gräver med bara händerna. Och de är inte händer av hat som nu gräver allt vad de kan utan det är händer av lycka.

För sandkakor ska byggas och alla ska se dem och säga att pojken är duktig och han bygger så fint och pojken vill ha mer beröm så han bygger mer och händerna som ska slå så hårt och ha så mycket blod på sig har nu bara små korn av sand och solen är så varm och blodet är varmt, men ingenting är så varmt som den sand som pojken nu gräver i.

Nu tittar mannen upp. Han ser pojkarna i sandlådan och han ler åt 2-åringen som går runt de båda 1-åringarna och mannen tittar åt sidan där mamman sitter med sin barnvagn.


Hon vet att hon har ett barn på insidan och hon ser att mannen ler och mannen rodnar lite när hon tittar på honom för han och hans flickvän har inga barn, men de är förlovade och mannen tänker att han själva gärna skulle vilja ha barn. Kvinnan ser att mannen rodnar och hon ler.

Mannen ställer sig upp och går genom parken och ska gena över skolan, bara några meter från där han kommer att ligga så stilla, så stilla. Men nu är han lycklig och tänker på sin flickvän och sitt nya jobb och på CD-skivan som han har köpt. Mamman tittar efter mannen när han går och lägger händerna på sin mage där liv växer.

Mamman vet ännu inte att hon kommer att titta efter mannen igen, men den här gången är det i en rättssal och mannen finns bara på bild. De kommer inte längre ihåg sommardagen när de alla en gång fanns på samma ställe. Där solen sken så att människor tittade upp och undrade om den hade kommit närmare jorden.

16-åringen har nu tagit av sig sin keps och han sitter nu istället med en tröja med huvan uppfälld. 19-åringen tittar inte nyfiket på någon utan tittar ner i golvet. Istället för en spade av röd plast så håller den 17-årig pojken en mobil som han snurrar mellan fingrarna. En 15-årig pojke kommer inte ihåg någon boll, för han fanns inte men han vet att han skulle göra vad som helst för att se den rulla längs marken i en solig park för att kunna ändra det som han nu har gjort.

Domaren och försvarsadvokaten säger ingenting. De lyssnar på polisen som redogör och pratar och han berättar om mannens skador och hur de uppkom och varför han dog. Plötsligt stannar polisen upp. Han letar bland sina papper. Kanske vill han hitta pappret som berättar om mannen som var så lycklig när han gick genom parken en vacker sommardag. En dag då alla tittade mot himlen för att se om solen hade kommit närmare jorden som den 19-åriga pojken som nu sitter mitt emot honom tyckte att den gjorde. Men han hittar inte pappret och domaren nickar och kanske finns det inte ett sådant papper.

Men utanför fönstret så går det en ung man och i sin Ipod spelar han hög musik. Han har precis varit på arbetsintervju på ett IT-företag och nu ska han hem och träffa sin flickvän och han genar genom parken i förorten där han bor. Vid den sena hösten så leker några barn vid sandlådan och mannen har en frisk kropp och han stannar till vid bänken och funderar på om han ska hem och hinna städa. Imorgon ska han fylla 33 år och han vill att det ska vara fint när hans gäster kommer.

Plötsligt bland löven så rör hans ena fot mot en gammal boll. Bollen är gul och sliten. Mannen tar upp bollen och tittar på den, sen rullar han iväg bollen med foten. När bollen rullar längst marken ser den ut som en liten sol och den solen, den är så nära jorden som den någonsin kommer att vara.